Och så var det ännu en fredag som känns som en söndag fast ändå lite som måndag. Förvirringen är total och det är rätt gött faktiskt. Det finns ingen logik i nästan nånting alls och jag kan väl erkänna att jag lever lite som att varje dag vore den sista, eller kanske helt tvärtom, om man nu absolut ska börja analysera.
Anyhow så skiner solen, hela gårdagen försvann i en dimma av bakfylla och sömn, det ska jobbas dubbla jobb idag och jag är verkligen tillbaka på nivån där även om saker kan kännas ångestfyllda och lite jobbiga så är jag i grund och botten faktiskt sådär jävligt glad mest hela tiden. För trots min fascination och kärlek till dekadens och mörker så gillar jag ju att vara orimligt bubbligt glad – livet känns liksom mer värt då.