Det här med att ha rastlösheten i sig gör ju liksom lite att man typ alltid är på väg nånstans – man planerar för nästa grej samtidigt som man är mitt uppe i den man planerade sist. Jag är så tacksam att jag ändå kan njuta av stunden och stanna upp och uppskatta allt jag får uppleva, att jag inte bara rusar på och letar. Men det är ju ändå lite så – i mina dagdrömmar är jag redan fem år fram, någon helt annanstans än där jag är nu. Som en av mina kloka vänner sa häromdagen ”jag vet hur det blir… då vill jag bara ngn annanstans direkt innan jag knappt ens landat där” – och jag tror verkligen det är så för många av oss som har det där rivet inombords, det är så svårt att vara still.
Har varit iväg i två veckor nu, och min själ mår så himla bra av det. Lugn, ingen stress, inga måsten utan bara ta dagen som den kommer och leva utefter vad jag själv vill, inte vad jag förväntas göra. Och när jag tänker på att jag bodde i lilla söta staden i 2,5 hela år känns det surrealistiskt, dels för att jag inte bott någonstans så länge på 11 år och dels för att samtidigt som det kändes som en halv evighet så kändes det som att det gick på en millisekund. Jag längtar inte ”hem” (om jag ska vara ärlig så vet jag nog inte ens vad jag kallar hem längre, har typ 5 ställen som jag säger hem om men ingenstans som jag faktiskt är det) alls, det tog mig inte ens en dag innan jag såg vanen som mitt hem för stunden och nu när jag inte sovit i den på en vecka så längtar jag efter att vakna till ljudet av vågor precis utanför. Att kunna röra på sig precis när som helst, vart en vill utan att behöva vara fast passar mig, efter att ha bott i ett hus med vänner i en vecka är jag så rastlös att det kliar i hela mig – jag måste röra på mig, måste se nya vägar, nya människor, nya stränder, känna nya vindar. Alltid vara på väg…

Jag njuter av varje sekund trots att jag hela tiden letar efter nästa kick, jag ser det vackra i solnedgångarna och i människorna jag möter trots att jag inte kommer komma ihåg dem alla, jag lever helt enkelt. Fullt ut.

Hur mycket kan man längta efter något när man inte ens vet vad det är man längtar efter?

large-5 large-4 large-3 large-2 large-1 largelarge-35Skärmavbild 2015-03-31 kl. 09.49.41large-39large-38large-5 kopialarge-30large-2