Stannar mitt band en minut, låter stunden få stryka min hud, som regndropparna.
Njuter av vyn för ikväll men imorgon vill jag se vad som finns bakom trädtopparna…

Jag har plast runt ena armen, turkost kladd på hela den andra, jag kollar flygbiljetter minst ett par gånger om dagen och utan kaffe hade jag nog gått under helt. Det är visst vår nu.
Det vänds och vrids, inget gör mig ens förvånad länge.. saknar, hatar, älskar, längtar, avskyr, skakar på axlarna, analyserar, molekylär nivå, men kommer ingenstans. Det är min egen strängteori. Tog tusen steg framåt men måste stå still igen, jag brinner för allt och kan inte relatera till att inte ha ett mål.
Knäcker nötter och gör 12 koppar kaffe varje gång, mailen plingar och vi börjar ana konturerna av en sommar i takt med regndropparna som landar på uteserveringarnas tak.

Solen skiner alltid på Tylösand. Men måste båten gunga så?