När kreativiteten vaknar till liv och tankarna börjar ta omvägar för att hitta möjligheter att skapa, det är då man vet att man är på rätt väg. Oavsett hur mycket man klagar och gnäller, spelar martyr och lipar om att livet är orättvist. Leker med färg på jobbet, har letat fram alla tusen lådor med fint skrammel hemma och inspirationen finns utan tvekan där – det där personlighetsdraget jag har som gör att jag lägger 100% fokus på att snöa in, it´s a frikkin blessing and a curse… Lagom kan vara det jag är sämst i världen på.

Ser fram emot en imorgontorsdag med jobb, penslar och glitter, vassa nålar och ”more is more” i alla dess former. När fröken får panik över att stå still men inte kan springa långt långt iväg hittar hon andra sätt att stilla rastlösheten… iaf för en kort stund. Alla sätt är bra utom de dåliga säger dem som vet… jag tänker mest bara att det är väl vettigt att iaf försöka hålla sig någorlunda på mattan, fötterna på marken, huvudet kallt and all that.

Men egentligen längtar jag efter och drömmer om sockervaddsmoln och regnbågar,  om bubblor och glitter och allt det där som får mig att skratta sådär som jag bara gör när jag precis vaknat och knappt öppnat ögonen. Magi.