Och innan man ens fattat att det börjat är det över. Blod, svett och tårar. Bokstavligt talat. Bakfyllor och alldeles för många missade bussar. Panikångestattacker blandat med lyckorus, firanden som pågått hela nätter och knivar i ryggar. Dumma frågor och ännu dummare svar samtidigt som allt helt plötsligt bara funkar precis som det ska. Lojalitet från oväntade håll och kappvändare nästan överallt. Så många höga as-garv och ännu fler fniss i smyg…. nu är det över, sommaren är slut. Det som skulle blivit 3 snabba månader blev 1,5 år och nu sitter jag här och letar flygbiljetter igen. Drama och kärlek och det är väl lite det som är det fantastiska tror jag, att det tamigfan aldrig blir som man tänkt sig.
Som jag kommer sakna så mycket av det som en sommar ute på tylösand är – Janne & Hasse som sitter på 335 med varsin tjuvahålan, Småland som kommer in och tar en snabb fernet innan han lagar klart maten i sitt eget kök rakt över gatan, Jönköping som alltid gav mig världens kramar och sa att jag var bäst varenda dag. Alla spöken som retas så fort man är själv i kåken och den där förbannade spritförrådsdörren som aldrig är stängd när den ska. Och så så så mycket och många mer.
Livet är iordningställt och jag är på banan igen, till och med i rätt fil nuförtiden. Det där glittret är tillbaka, det som finns på insidan. Bubblorna, ljuset, pirret, explosionerna. Snart trycker jag på play.