Har spenderat senaste dagarna i ett moln av inredningsinspiration, målarfärg, häftmassa, spikar och tusentals ljus.
Vissa människor alltså… det går inte riktigt förklara hur eller varför vissa är så självklara, och hur vissa människor är så förlåtande och kärleksfulla att även trots att man fuckar up allt så finns de fortfarande där med öppna armar och kärlek. Jag har fått så mycket mys och gos och kärlek (och lite skäll, välförtjänt skäll!) de senaste dagarna att det känns som att istället för uppladdade gamla batterier så har jag fått helt nya. Och jag är så tacksam <3 Jag har fått älta, men framförallt minnas, fått plats att säga det jag tänker utan att behöva ta bort hälften innan jag öppnar munnen, att inte behöva vara tyst när det varit normen så länge är helt otroligt befriande. Och nu kommer jag ha separationsångest i en vecka. Men det är okej – för snart är det jag som tar med mig grannen och åker på äventyr <3

Det är lördag och verkligheten får hålla sig borta ett tag till.