Jag har varit tyst ett tag, det blir så när allt fokus ligger oändligt långt fram i tiden. Landar och lyfter igen mest hela tiden, flera gånger om dagen faktiskt – men allt oftare med lugn i själen, eller… lite mindre kaos kanske man ska säga. Har haft tid att ta hand om min stackars kropp, gett den lite tlc och låtit den göra det den älskar mest – snabba fötter på sand och havsluft i lungorna, att bo vid havet är ju helt okej ändå liksom. Räknar ner dagar till allt nu känns det som – till nya jobbet, till säsongen är slut, till nästa år, till nästa helg… det där med att leva i nuet är inte det jag är allra bäst på just nu, men jag jobbar på det.

Jag ler i alla fall med hela själen idag, magiskt hur allt som behövs för att få tillbaka sin spark är lite pepp. Det där med atomer som studsar runt i explosioner i bröstet är ändå så jävla häftigt att det knappt kan vara sant. Och hur det egentligen inte spelar någon roll vad som är verkligt och vad som är inbillning för vad är verklighet ens? Det finns så mycket magi runt omkring oss hela tiden – och bland behöver man bara en lite knuff av någon som får oss att öppna ögonen för det. Och hela världen blir ljusare när man har tusen solar som skiner runtomkring sig