Tisdag som känns som torsdag, men torsdag kommer kännas som fredag och söndag kommer vara torsdag. Röda dagar, lediga dagar, oplanerade fullplanerade dagar. En tripp söderut till fina människor står näst på schemat och jag längtar efter en bubblande pool med bubbligt i glaset och bubblor i magen. Det är nästan vår och som vanligt blir jag ännu mer fnissig än vanligt, ännu mer yr och, trots att det låter omöjligt, än mer fladdrig – samtidigt som jag stannar till och låter solstrålarna värma ansiktet när jag egentligen har bråttom, väljer den längre vägen och vägrar gå upp ur sängen. Byter helst inte liv med någon alls just nu – jag har huvudet i molnen och fötterna nuddar inte marken ens lite, kär i livet utan förbehåll, som att gå på bio helt själv och sen promenera hem i vårkylig kvällsluft…
dubbeltramp och hoppsasteg.