Fick höra ett välförtjänt ”Be carefull what you wish  for” häromdagen. Man skulle kunna tro att jag om någon borde veta bättre än att slänga ut ogenomtänkta önskningar utan närmare eftertanke på om jag orkar eller hinner. Gav bort min heliga måndag, blev av med torsdagsplanerna som gjordes redan i april. Tog en lördagsdetour via bjudmat och bubblor som gick rakt upp i huvudet, supportgruppen samlades – och som vanligt sa någon ”järn”. Söndagen som alltid är tusen timmar i drömlandet förvandlades till  fyra kaffe och lugna söndagsresenärer. Siktet inställt på helig ledig måndag med kvällspromenad 1,5 kilometer nästanrakt fram. Nya vanor tar 66 dagar att skapa men fötterna lär sig snabbt var trottoarkanterna är höga och vid vilket hushörn det alltid blåser, men snubblar ändå alltid på samma asfaltskant.

Placebostilnoct för rastlösheten” skrev jag för 15 månader sen. Och menade precis samma sak som jag hade menat idag. Distraktion och utfyllnad, livrädd för allt som tangerar äkta och genuint men drömmar om envist övertygande bor bakom bröstbenet. Byter ut, men det måste alltid vara för mycket, alltid ögonmått och ett lurigt behov av att få bägaren att rinna över, av något, av vad som helst. Leker som alltid med tanken på att inget kan vara lika bra som allt, kan om man vill, envisast i världen och allt det där.

Nyproducerad neonåttiotal på repeat, tröttnar aldrig.