Vissa dagar är det så mycket bergodalvana i en att man nästan tror att man tappat det helt. Har hunnit med hela känsloregistret idag och än är dagen långt ifrån slut. Men på något sätt så älskar jag ju det där, kanske inte när jag är som allra ynkligast och hatar nästan allt, men för det mesta så uppskattar jag faktiskt stormarna. De tar mig någonstans och om det är något jag är rädd för här i livet så är det att fastna. Inspirationen bygger berg i mig nu och jag tänker rida på vågen och se till få ur mig lite av den där energin varje dag ^^

Jag har haft besök i drömmarna av samma person i två nätter i rad, en person jag aldrig träffat eller ens sett innan men jag skulle kommer utan tvekan känna igen honom när våra vägar korsas. För om det är något jag varit säker på när jag vaknat så är det att jag vet att vi kommer springa på varandra, förr eller senare. Varför har jag inte ens brytt mig om att tänka på, men att det kommer bli så – det vet jag. Jag har fortfarande tvivel kring mina planer för framtiden men jag börjar mer och mer komma överens med tanken på att hamna där planerna finns just nu, om det så blir för ett par dagar eller en halv evighet, det får framtiden utvisa – men jag har på känn att den där drömbesökaren kommer ha ett finger med i spelet. Men planeringskarusellen snurrar på ordentligt nu och jag älskar att även mitt undermedvetna jobbar åt samma håll som tankarna gör när jag är vaken – det gör det hela så mycket enklare, och förbannat mycket trevligare.