Börjar dagen där jag avslutade den – i ett badkar med lite mer än lite för varmt vatten. Även fast jag inte är arg på vintern i år har kroppen inte riktigt vant sig vid kylan än. Efter 6 år utan badkar är det svårt att inte njuta så mycket som det bara går av att plaska i timmar. Om det går som det ska är det bara en månad kvar innan badkaret byts mot en dusch med utsikt – värt det, men badkaret med lejontassar är min käraste bundsförvant tills dess.
Fick en idé om att mindre kaffe är bra, någon sa något om det där… dricker te istället men kommer ändå på mig själv med en redbull i handen, som vanligt med sugrör. Yrkesskadad. Katten som stirrar på mig när jag sover är fortfarande lika förbannad som första dagen jag kom hit, välkomnandet fortfarande lika hjärtevärmande och det blir komiskt tydligt hur dåligt tålamodet är när jag måste vänta mer än ett ögonblick. Hinner tänka att allt står still, tills jag kommer ihåg att jämförelsevis flyger jag fram.

Samlar på steg och går ner till isen, det finns slott bakom varje krök och utsikten från höjden får hjärtat att hoppa över ett slag. Jag håller kvar i vintern ett tag till, snöflingorna får mig fortfarande att le.