Det är måndag och en av knölarna på min fot är tre gånger så stor som den borde vara. Jag har legat i en soffa sen i går morse och jag tänker att till på onsdag har det gått över för mer tålamod än så har jag inte. Lärdom: snubbla inte över tre par skor rakt innanför en dörr. Det kommer vara otroligt komiskt, men det kommer göra förbannat ont.

Livet är bättre med bubblor, på alla sätt. Rakt upp i huvudet och jag tror inte jag kan tröttna för en sekund. Det har alltid varit allt eller inget och det är bara att gilla läget eller ta en taxi till nästa ställe – saktar ner och andas, låter det gå långsamt och accepterar att verkligheten är relativ. Drömmer stora drömmar om små saker och min roomie sa ”jaha, jag bor med en häxa” när jag vårstädade bland alla tusen stenar jag släpar på. Jag har fascinerats av bläck och blommor, det verkar vara något som liksom hör ihop och när alla tecken ställs upp på rad kanske man bara borde skärpa sig, sänka garden lite och sluta ta sig själv på så stort allvar – det värsta som kan hända är att det går åt helvete, och går det åt helvete löser det sig också.

Och helt ärligt så tror jag att det är håret som gör det, true story.