Det är inte första gången jag gör mig av med hela mitt ”vanliga liv”, säger upp mig från jobbet och lämnar nycklarna till lägenheten. När jag flyttade till London hade jag två resväskor med mig och det var ungefär allt jag ägde. Jag ÄLSKAR att rensa bort och slänga alla onödiga grejer man samlat på sig – det är som att man blir tusen kilo lättare i själen. Dock så kommer jag spara så mkt mer den här gången än vad jag gjorde då – jag har gått och blivit sentimental verkar det som, och jag har ju dessutom en liten brorsdotter som kommer få ärva både kläder, skor och väskor när hon blir äldre så jag kan inte med att slänga/ge bort/sälja allt för mycket av garderoben.
Min tidsplan fram till lägenheten ska vara tom är rätt tajt så jag behöver göra lite varje dag om jag ska hinna ihop med det hysteriska jobbschemat. Idag var det köksskåpen som jag gick loss på – helt plötsligt har jag en stor svart sopsäck fylld med grejer som ska slängas – woopa!

Imorgon är det bara 30 dagar kvar  – det känns helt galet och nu har jag gått från ”men åååååh det är så nära men så långt bort” till ”omg hur i helvete ska jag hinna med allt?”, haha.
Har tagit kväll här i soffan nu med ett glas rött och popcorn, har en trött hund bredvid mig och jag har helgen fullplanerad, inte många oplanerade timmar kvar de kommande 30 dagarna ^^

10637824_10152780926012572_81717777_n 11039493_10152780927867572_57059713_n 11051394_10152780925897572_1305013435_n

Blev så kär i min väns lägenhet igår att jag blev alldeles till mig – utsikten, inredningen (älskar hornen och maskorslampan!) och man hade aldrig kunnat gissa att hon flyttade in i lördags. Hur konstigt är det att jag ser fram emot att pimpa upp vanen jag har planerat att köpa till max? Bo i en bil i ett år? Knasigt att det kan vara så lockande ^^