Så… hej. Jag lever fortfarande. Efter att ha rest norrut längs västkusten är jag nu framme i Darwin, utan bil och utan resesällskapet jag började med. Nu är det jag och pojkarna. Ska jag vara ärlig? jag är lyckligare än jag varit på så så så många år, hur klyschigt det än låter. Jag ler nonstop, skrattar högt och vaknar med fjärilar i magen varje dag.

Vägen hit till Darwin har varit helt fantastisk, och lite lätt dramatisk… Ingen av planerna jag hade när jag kom hit är som de var då, och jag är så otroligt glad att det blivit som det blivit. Det enda jag vet nu är att jag tänker hitta ett jobb, att jag kommer fortsätta resa med pojkarna när det är dags att röra sig vidare och att jag inte längtar efter något annat än att få fortsätta leva precis som jag gör nu.

Kärlek <3

FB_IMG_1432462452438