Och så var 2016 borta, slut, över. Utan tvekan det konstigaste året jag varit med om… Det mest intensiva och hjärtkrossande och fantastiska året jag kan komma ihåg.
Och nu är det 2017 och jag har ännu en gång lyckats med konststycket att börja planera ett äventyr. Det tog 8 månader tillbaka i Sverige innan jag kom på vad jag vill den här gången, och när det väl landade hos mig så satt jag hemma i soffan och skrattade och grät av lättnad över att kunna sluta, om än för bara en liten stund, leta.

2016 kom med så himla mycket kärlek, jag har älskat som aldrig förr. Men med all den där kärleken så kom även en himla massa heartbreak – och helt ärligt kan jag inte komma ihåg att jag någonsin fått kämpa så hårt för att klistra ihop mitt lilla hjärta som jag fått göra i år. Havsgröna ögon, blonda ögonfransar och ett år som nu i efterhand känns som en dröm blev bleka minnen och istället landade jag i ärrade armar och fann mig själv drunknandes i bruna ögon med fingrarna lekandes längs en ryggrad som var rakare än någon jag någonsin sett innan. Lugn och sansad äventyrsvardag blev kaosig aldrignågonsinvardag. Och jag skulle göra om alltihopa utan att tveka om jag fick chansen, jag skulle hellre bli lämnad i paradiset ännu en gång än att aldrig få ha upplevt intensiteten i naiv förstagångskärlek, och jag skulle tusen gånger hellre återuppleva känslan av uppgivenhet sommarnätterna gav mig än att gå miste om att äntligen få bli förstådd på mitt eget språk, utan att behöva förklara eller anpassa.
Om det är något det här året har påmint mig om så är det att aldrig, aldrig, aldrig be om ursäkt för att jag älskar. Att komma ihåg att vara stolt över att jag inte dömer, har ett otroligt stort hjärta och att jag skulle break my back för att hjälpa någon som behöver hjälp. Att jag sen kanske skulle behövt bli lite påmind om att inte förlora mig själv mitt i allt det fantastiska.. det är något jag ska bli mycket bättre på i år, tänkte jag 😉
Samtidigt som det varit mycket smärta och sorg, så har det varit ännu mer fantastisk bubblig glädje, jag har träffat så otroligt många fina människor som kommit att betyda hela världen för mig. Jag har känt mig älskad, sedd och delaktig. Även fast jag krigats med ensamhetskänslorna som alltid varit och är en stor del av vem jag är, så har människorna runtomkring mig gjort allt så mycket lättare. Alla dessa underbara människor… jag tror inte ens hälften av dem förstår hur mycket de har betytt för mig, och det kanske är lika bra det, men trots att jag många gånger förbannat att jag överhuvudtaget hoppade på det där planet tillbaka till Sverige i våras, så är jag så otroligt glad att jag ändå gjorde det – för fy i helvete vilka vackra människor jag fått lära känna.

Nyårslöften har aldrig varit min starkaste sida.. ”new year, new me” känns på något sätt lite konstlat när man faktiskt gillar sig själv en himla massa redan. Men om det är något jag tänker bli bättre på i år så är det att skriva, och att dela med mig av mina ord. För skriver, det gör jag ju – alltid. Men när orden väl kommit på plats så låser jag dörren om dem, och det är inte rättvist. Vi får se hur det går – men tanken finns där.
Jag längtar så otroligt mycket efter att få uppleva varenda jävla dag det här året! Jag är peppad och excited och jag ser så himla mycket fram emot att få chansen till nya äventyr.
Hur jävla häftigt är det ändå inte att vi får chansen att känna och uppleva och se och vara och leva varenda dag?! Magi!

large5 largelarge4large1large3 large4 large6largelarge8large7large1large25large3large6